Text written in connection with the exhibition ”Another View” 2015

Painting takes part in the great movements of architecture.  In it we find a medium for reflecting on, communicating and discovering meaning. The rise of photography and film did not put an end to painting and neither will today’s digital technology or tomorrow’s next great technical achievement. Painting will always be relevant, even to the onlooker, because its unique aesthetic qualities touch our senses and capture our imagination.

Jonatan is part of that select group of architects who also paint.  Many architects dabble, but only a few seriously foster their love of painting. The Visual Training seminars at IIT serve to strengthen and develop the eye of the architect by fostering a way of looking which includes an appreciation for the sensuous qualities of various materials and an eye to order and proportion.  Basic foundations are laid in such a way that any form of art might emerge from them, whether building, landscaping, painting or otherwise.

In 2012, Jonatan came to IIT to study for a year and took part in Visual Training. Two of his works were exhibited that year at the annual Open House exhibit of student work. One was an ink-drop exercise in color, the other an ink exercise using an implement of choice.  Both solutions were striking, showing a clear appreciation for the fluid nature of ink and the expressive qualities of different means of implementation. Some of these qualities shine through the works in this volume where the essence of watercolor claims a stronger presence. In other exercises, Jonatan gravitated toward dramatic emphasis which is readily apparent in his recent works, for example, in his use of high contrast between light and shadow, and elongated views.

The paintings in this volume represent five years of work completed between 2010 and 2015, during which time Jonatan was studying architecture.  During this time, the artist encounters a range of scenery, from leisurely park landscapes to hurried city life to urban blight and shines light on the multitude of environments shaping the human condition around the world today.  Ultimately, he turns his eye directly on architecture, transporting us from the intimate experience of everyday life to the supra-human, systemic scales of our existence.

Kristin Jones
Architect and Adjunct Professor, Illinois Institute of Technology

Review of the exhibition ”Streets” 2012
Göteborgsposten

In i staden. Jonatan Ahlmark är arkitekturstuderande men också en synnerligen habil akvarellist som blivit något av en Lars Lerin för urbana miljöer. Hans format är ofta stora och man kan bedra sig av den fotografiska ansatsen som i själva verket är bearbetad. Detta är hans andra utställning här – den förra visade stadsmiljöer från Bronx, Coney Island, Madrid etc. Nu fortsätter hans stadsodyssé till Berlin, Köpenhamn och – Tensta. Det intressanta med Ahlmark är hur han tar tillvara den slitna, förfallande moderniteten som vardagspolitiska levnadsplatser. Det kan vara fantasilösa skolbyggnader eller ett stendött parkeringsdäck som han skänker ett nästan sakralt och skimrande regnljus. Viktigare är dock hur han inventerar staden som ett flöde av det olikformade – kroppar, kläder, härkomster, den nya ekonomins fattigdom i den nya migrationens tidevarv. Det är vad vi ser också när vi inte ser. En sunkig, skräpig Berlingata, en tvättinrättning i förorten, en kaotisk fransk marknad. Denna blandning av oprivilegierade platser bildar en växande social motivkrets som är tilltalande.

Mikael van Reis

Review of the exhibition ”Crosswalk” 2010
Göteborgsposten

Lars Lerin – född 1954 – gav akvarellen ny aktualitet och nya format från Värmland till Lofoten och Iran. Från Värmland kommer också Jonatan Ahlmark född 1981 och KTH-student i arkitektur och som nu visar sina stora akvareller från New York, Krakow och Madrid. Han är en vaken stadsvandrare som mixar sig med det passerande folkflödet i båsigt och blekt vinterljus, men blir ändå mest uppfodrande när han skildrar stadsfasader i förfall med en ofta minutiös känsla för element som sedan växlar med nästan svävande ytor. Här finns alltså mycket att se. Sedan handlar det om att försöka skapa en kvardröjande atmosfär mitt i den urbana övergivenheten – vilket sker med besked i triptyken Williamsburg.

Mikael van Reis

Vitrin;
In between sculpture and furniture, a piece aiming for a State of the art, stretching the limit of construction needed.
A space icon that glows in the dark and captures the essentials of the modern movement and architectural principals.

archituecture.